.

Idag känns det som att jag famlar i mörkret och aldrig kommer hitta ut. 

.


ingen ska se mig gå ner mig, jag kommer tillbaka

Ibland måste man ge sig fan på att allt ska bli bra igen. Jag tror att jag långsamt bygger upp en mur runt mig där jag stänger ute allt som känns plågsamt. Den bygger jag upp av alla mina fina vänner som stöttar mig varje dag. Jag hoppas verkligen ni alla förstår hur tacksam jag är ❤ och min familj som har ställt upp så mycket så jag knappt förstår. 

Det här blev en jul så olik de tre senaste, jag saknar ibland så mycket så jag mår illa. 

Det enda jag vet är att jag tänker omringa mig av fina människor som ger mig energi att orka varje dag, sen kanske det tillslut känns bättre. 

God jul till er alla ❤


jag har slutat svara när det ringer, det är ett långsamt sätt att bli ensam

Kvällar som den här undrar jag verkligen vad jag har gjort för att förtjäna det här. Kan inte allt bara sluta vara så smärtsamt. Ibland är jag rädd att jag ska gräva ner mig totalt, sen blir jag arg på mig själv. Men jag orkar bara inte. Jag längtar bort, längtar tills den där jävla tiden har gjort sitt, jag längtar tills jag kan få känna mig glad. Jag längtar fram några månader, hur lång tid ska allt få ta? November har varit en otroligt mörk tid, och helt plötsligt är snart december slut. Jag hänger fan inte med, för mig känns det som att världen står still. 

Mitt nyårslöfte är att bli lycklig igen.


.

Missing hurts. 

RSS 2.0