jag tappade mig själv längs vägen

Jag förstår inte. Vaknar man inte upp en dag och inser att hela ens liv är en lögn, att man snubblar på sanningen vart man än vänder sig. Jag är en ärlig människa och det kommer jag alltid vara, och därför har jag så jävla svårt att förstå varför man ljuger. Varför varför varför. 

Jag önskar att jag aldrig mer behöver hamna i en sån här situation. Jag vill aldrig mer behöva må såhär dåligt igen. Aldrig mer. Jag vill aldrig mer bli beroende av en annan människa. Det känns som att jag har tappat halva mig, och jag har en jävla lång väg att gå för att hitta mig själv igen. Men jag kommer göra det, ge mig bara tid. 

Livet gör ont. Ondare än jag nånsin kunde föreställa mig, ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Hur har man ens mage att såra en annan människa så innerligt och sen komma och strö salt i såren?

Ärlighet varar längst. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0