snurra min jord igen, radion spelar vår sång

Idag har jag blivit påmind om hur allting kändes för några månader sedan. Man tror inte att man har glömt förrän man känner den där ilande känslan i kroppen igen och inser att man helt hade förträngt hur det verkligen känns. Sorg. En av mina nära vänner sa åt mig att man inte kan mäta sorg. Hon har så jävla rätt. Men det tog ett tag för mig att inse det, jag skämdes ibland över att jag mådde så jävla dåligt när jag visste att det fanns några av mina nära som hade drabbats av väldigt jobbiga saker. Jag är inte ensam om att stå i de skorna jag gör idag, det finns tusen andra som säkert delar mina känslor. Samtidigt som det finns tusen andra som har drabbats av samma besked som mina nära har. 

Däremot så finns det ingen som kan mäta hur jag känner gentemot vad de själva hade känt. Det finns ingen som verkligen kan känna mina känslor. Det som känns som hela världen för mig är verkligen det vissa dagar också. Jag kan inte ändra på hur jag känner, jag måste istället låta mig själv känna så helt enkelt. Min sorg är bara min egen, även fast jag vet att andra har sorg över min situation, sett från deras sida, men ändå är det bara jag som sitter i min sits. 

Ibland tror jag att de här känslorna aldrig kommer försvinna helt, de lär nog bara blekna, och den där människan som engång var hela min värld kommer alltid ha en liten speciell plats hos mig. Jag saknar honom och allt vi hade tillsammans. Så är det. 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

💕 / jossi

2015-03-21 @ 07:00:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0