i can fly high, i can go low, today i got a million, tomorrow i don't know

Jag skulle veta skriva två inlägg nu, ungefär såhär. 

För det första:
TACK, verkligen tack. Tack för alla fina stunder, för alla fina människor jag har fått lära känna genom dig, för allt du har lärt mig, för att du har funnits där, för att du alltid har trott på mig, för att du har torkat mina tårar, för att vi har haft så förbannat roligt tillsammans, för att jag har kunnat vara stolt över dig, för att du har drivit mig till vansinne, för allt du har visat mig, för allt du har orkat med, för att du har älskat mig. Tack. 

Och andra halvan av mig skriker av det här: 
Motgångar. Kommer dom nånsin kännas lättare? Alvarligt. Kommer jag nånsin sluta bli besviken? Jämföra? Det är förbannat jobbigt att se, se hur du har gått vidare. Se hur allting rullar på. Som att det vi hade inte betydde nånting. Jag saknar så förbannat mycket med dig, med oss. Fan också. Om du bara visste vad du gör med mig. Men motgångar kommer, det vet jag ju. Kanske ska man bara som människa lära sig att hantera allting, lära sig att inte ta åt sig? 


Jag vill tillbaka till den här känslan 👇 känslan av att ha gjort någonting att vara stolt över. Att vara på ett hotellrum med en bästa vän, ta en selfie för att man vill spara kvällen på bild, hålla i ett litet hotell vattenglas som givetvis är fyllt av vin och ha en hel kväll framför sig. Jag saknar det. Jag saknar känslan av lycka.

80 dagar 

vem bryr sig om hundra år

Jsg tycker det är tråkigt att man glider isär och tappar kontakten, något vagt "vi borde ses nån dag" då och då som ändå aldrig blir av. Det är tråkigt att bli vuxen och inte ha samma tid som förut. Jag kan bli så rastlös av lediga dagar då man inte gör någonting, då känns det som att jag lika gärna kan jobba. Det har blivit endel övertid på senaste, men det är bra. Jag behöver pengar till resan! Äntligen börjar jag ligga lite i fas med sparkontot. 

Försöker övertala min familj att vi ska boka en resa tillsammans istället för att köpa julklappar. Tid tillsammans känns så mycket mer värt än att byta pengar, också är jag ändå inte hemma på julafton, hehe. 

På jobbet spekuleras det om man får jobba kvar eller inte, jag blir så less. Orkar inte ens lyssna på nån angående det längre, man får väl helt enkelt se. Jag orkar inte se det som ett stressmoment för man kan ändå inte göra någonting åt det. 

Idag har jag varit och firat Selmas namngivning, söta unge alltså. Det går bara att älska henne 😍 och fina Kajsa, vad jag är glad att jag har träffat henne! 

Jobbhelg äre ihelg, men då väntar ledigvecka snart. Ska jobba några skift men hoppas att det händer något kul under helgen sen! 

att ligga vaken mitt i natten

Råkade sova bort hela dan idag men kände mig ändå trött vid tio ikväll så gick och la mig, och vaknade nu.. Suck. Är inne på dag två av C9an, eller ja dag tre nu för klockan är ju efter tolv 😊 så idag ska jag få äta, ska bli så galet jävla gott! De två första dagarna utan mat har gått bra ändå, den här gången var dag ett värst till skillnad mot sist jag körde. Idag har jag till och med orkat ta en promenad så jag fick kryssa i träning i häftet. Hoppas på lite bättre rutiner och vanor när det kommer till mat efter detta. Inte äta nudlar till middag bara för att det går fort, och är gott 😉 haha. 

En miljon tankar snurrar i skallen just nu, finns så mycket jag skulle vela göra av mitt liv. Nya saker, förverkliga dom där drömmarna man alltid haft. Det tar lite emot att kliva utanför boxen, men jag tror jag kommer tacka mig själv om tio år. Mest troligt. 

Känner mig inte hungrig bara OTROLIGT sugen på allt möjligt. Förhoppningsvis äre nu jag botar mitt sötsug genom att stå emot 😁 

Nä måste nog kolla nån serie eller nått så jag somnar, har ni några tips? Kollade sista avsnittet av how i met your mother igår! Och förresten, jag blir jätteglad när ni kommenterar här, verkligen! Men vore ännu roligare om ni skrev vilka ni är :) 


riv väggen mellan oss eller måla den svart

Håll mig hårt eller släpp mig helt, men lämna mig inte bunden. Älska mig ärligt eller låt mig gå.

Plötsligt så står man där en dag och inser att ingenting är lika viktigt längre. Jag känner mig bara tom, likgiltig. Dagarna rullar på men jag känner ingenting, ibland glömmer jag helt bort att vara glad, eller ledsen för den delen. 

Ändå nånstans så vet jag att det snart kommer kännas bra. Det är du som kommer förlora tillslut. Jag saknar inte dig, jag saknar att somna bredvid någon varje kväll. Jag saknar inte det vi hade, jag längtar efter att få känna mig trygg med någon. Tills dess, trivs jag bra med allt som det är just nu. 

Livet rullar på och vissa perioder är bättre än andra, så är det bara. Jag är tacksam för hur långt jag har kommit, jag är tacksam för att jag somnar tryggt varje natt. Du kommer alltid finnas kvar hos mig, det tror jag att jag aldrig kommer att komma ifrån. Men mitt liv måste gå vidare.



det kanske bara är så det är


RSS 2.0